Beatrice Sandgren

När jag kommer runt huset med kuddar och dynor i famnen står han och drar i något svart.
- Ett tält! utbrister han när han ser att jag står och tittar på honom.
- Jag ser det, svarar jag.
- Jag tänkte vi kunde se film i tältet! Och sen när du kommer tillbaka från Karlstad kan vi åka iväg och tälta på riktigt. Jag vet en plats där min morbror brukade vara förr. Man kan bada och grilla med.
- Bara du och jag?
- Ja.
Han går in i förrådet.
- Och sen kan vi spela sånt här!
Han håller i något tennisliknande, fast med en liten grön boll och ett trä-racket.
- Men det kan jag inte, jag kommer bara missa.
- Nejdå!
Han går ut med racket i handen och jag följer efter.
- Är du med?
- Ska vi spela nu?
- Ja.
Han skjuter och jag träffar snett. Bollen hamnar på marken. Han suckar och tittar på mig.
- Äsch, det här var inte kul. Nu tittar vi film. Bäddar du?


För att det är de små sakerna han säger som är så fina och som gör att jag inte kan få nog av att vara med honom. Och när vi väl är ifrån varann blir vi socialt handikappade och jag kan inte sova, för plötsligt känns världen så tyst och ensam och det finns ingen att krypa intill och hålla om tills han säger "Nu blir det för varmt" så jag får backa lite och vänta tills han somnar, så jag åter kan krypa sådär alldeles för nära och snoosa i hans nacke.

- Var inte du nervös första gången vi träffades?
- Nej.
- Varför inte?
- Jag visste redan.

Jag vill skriva ditt namn på allt som är mitt.
Kan vi inte dela livet, du&jag?

Du kan inte gå runt och samla hjärtan för att kasta dem i väggen nästa dag. Det går inte. Och du kan inte byta ut dem efter behag, för det är känslor vi pratar om. Så om du får en chans till att vara lycklig och ha allt det du drömmer och skriver om bör du ta vara på den när den står bredvid.

du var inte där
och när jag låtsades röra vid ditt ansikte
skringrades det till vatten
och ljusreflexer över kudden
rummet hade redan
klätt om till en skogsglänta
där älvan satt
bakom sitt lilla gröna skrivbord
med utdragna lådor våta av dagg
hon hade förirrat sig in i bebodda trakter
och hetsad med gråt i ögonen
försökte hon
skriva sej hem igen i ett rasande tempo
bläckhornet fullt av blåbär låg omkullvräkt
ord och meningar
svävade och sprack kring hennes händer
som såpbubblor vinden fångat
och satt tänderna i

av Bruno K. Öijer

Vi har sprungit upp och ner för trånga gator som upprepar sig till musiken. 21000 steg på en kväll känns i benen. Men det ger mycket, vill jag lova :) Nu är det slut och vi bäddar ner oss till en film. Ha en trevlig kväll!

så otroligt fint,
ni kan inte förstå!

Charlie <3

Vad gör vi idag?
Jo. Vi går på kalas.
Sedan möts vi och tar oss in till staden
som lever dygnet runt tills på söndag.

Ha en fin dag!

säger nej och stopp och bra och tack

Ett paket låg i bredlådan härom dan
och jag har redan sträckläst den fyra gånger om.

Köp den, läs den!

Det är nästan så jag säger att ni måste.

lite som fingertoppar
och att kyssa någons axel
där huden är som mjukast
och lite kall

lite som att ligga för nära
andas samma luft
dina andetag i takt med mina

lite som att blunda
och känna din hud
nära min

lite som att somna
och inte säga
någonting

av Annika Bäckström

Just nu är jag mest sjuk. Jag hostar så att det gör ont i hela bröskorgen, näsan är igentäppt och jag har ett obehagligt lock som flyttar sig lite hur det vill mellan mina öron. Egentligen vill jag bara ligga ner och gråta för att det gör så ont överallt, men det går ju inte. Istället lämnade jag och Charlie Karlshamn och bosatte oss i lägenheten i Kristianstad.
Han är så fin som står ut med mig!
Just nu ligger han och sover borta i sängen, jag smög upp för det har en tendens att bli väldigt varmt här. Vi planerar köpa en fläckt när vi kommer tillbaka, för den behövs verkligen. En större säng ska vi med frakta ner någon dag. Just nu står den i Charlies garage.

Det var bara en snabb uppdatering om varför det står stilla här!
Hoppas ni har det bra, eller iallafall bättre än mig.
Puss

Jag är tom på ord.

lite kubb en fredagseftermiddag är det inget fel på.
att sedan ta itu med ett mindre blodbal fullgjorde kvällen.
knas.

Klart jag är rädd för att du åker
och inte kommer tillbaka till mig.
Men du ska ta chansen,
det tycker jag verkligen.

Jag kommer vara med dig,

hela vägen.

Vilka är vi att handla
om vi inte fångar de drömmar
som så stilla svävar runt oss
i vardagens storstadsbrus?

Är det något jag vill
så är det att vara allt
du vill att jag ska vara.
Även om du inget begär
så vill jag vara
den för dig.

Att motsatser dras till varann
kunde jag knappast undgå
natten då våra handflator
för en sekund
snuddade vid varann
under fallna snöflingor.

Men låt säga
att jag var densamma
som jag en gång var,
då hårfärg och märken
spelade roll.

Skulle jag träffat dig då,
eller skulle vi föralltid
undgått varandras läppar?

Ibland tänker jag så,
hur livet kunde varit
..

Ja, förfärligt äckligt
kan jag lova.

Jag drömde att jag räddade en tant inatt, hon trillade i trappuppgången.
Som tack fick jag ett paket med spetsdukar och kaffekoppar.

Vad gör det värt att bo i en stad
där alla är länkade till varann
och det som avgör vem du är
är namnen i din lista av kontakter.

Vad gör det värt att kämpa
när det enda som spelar roll
är att du spatsera runt på höga klackar
och luktar dyrt i randiga skjortor
på samma uteställe var fredagskväll.

Vad gör det värt att gå längs gator
målade i plast och akvarell
när alla är stöpta i samma form
likt rönnbären på träden.

Jag undrar vad som gör lögnerna värda
i vårt hallonsöta samhälle
när sanningar varken hörs eller ses
då ingen heller vill.

Snart ska jag iväg på lite kaffe med Charlie och Jessica.
Men först ska jag beställa hem en bok och hitta lite kläder som passar vädret.

Så otroligt fint
det kan vara
att komma runt hörnet
med tunga väskor
och se sin älskade
högt där uppe
i fönstret.

Han ler.
Och jag ler tillbaka.
Och alla problem
känns åter så långt borta.
För här är det bara vi.

Bara vi två.

Och vi skrattar
och kramas
och kysser
och glömmer världen.

Precis som det ska va
när man är två
och har varann
tätt intill.

Sen är natten vår.
Och vi går genom staden,
hand i hand.
Och tar en drink, sjunger med.

Sen går vi hem igen
och jag tror
att jag somnar,
fast jag lovat
att hålla mig vaken.

För nånstans under lagren av tätortstimotej
bredde stora världen ut sig.

Ibland är allt flott och fint.
Idag är en sån dag!

Visst ja! Vi har hittat ett nattcafé!
Om inte min käraste skulle jobbat ikväll hade ni mycket troligt hittat oss där.