Beatrice Sandgren

Så otroligt fint
det kan vara
att komma runt hörnet
med tunga väskor
och se sin älskade
högt där uppe
i fönstret.

Han ler.
Och jag ler tillbaka.
Och alla problem
känns åter så långt borta.
För här är det bara vi.

Bara vi två.

Och vi skrattar
och kramas
och kysser
och glömmer världen.

Precis som det ska va
när man är två
och har varann
tätt intill.

Sen är natten vår.
Och vi går genom staden,
hand i hand.
Och tar en drink, sjunger med.

Sen går vi hem igen
och jag tror
att jag somnar,
fast jag lovat
att hålla mig vaken.