Beatrice Sandgren

Jag vet att det finns många åsikter från alla håll, och jag vet att jag inte borde stanna och att jag inte borde försvara och att jag inte borde göra massa saker som jag gör ändå, men det finns en anledning till alla dessa saker. Som faktiskt är den viktigaste: att jag älskar honom. Jag älskar honom så det gör ont i hela kroppen när han inte är nära.

Och ni ska veta hur han kämpar, för det kan vara lätt att glömma bort att vi är två personer. Han kämpar som bara den, och även om jag inte visar lika mycket nu som förr (av rädslan att komma för nära och förlora igen) så älskar jag honom fortfarande lika mycket som jag alltid gjort. Trots allt som hänt, trots detta jävulska halvår av skit, trots att jag tappat mig själv, trots att jag tappat många i min omgivning, trots allt, så gör jag faktiskt det. Och jag vill att ni ska förstå det.

Han kan väcka mig på morgonen med fina frukostar, börja dansa med mig mitt på stan, dra ut mig på äventyr mitt i natten bara för att han vill visa något, pausa filmer och brista ut i egenskrivna små melodier om hur mycket han älskar mig, ligga och hålla om mig hela natten när jag fryser, följa med mig till läskiga doktorer och hålla min hand under tiden, köpa mig ostbågar till mig i smyg trots att vi bara han 50kr kvar, göra små konstiga danser i köket (som mer ser ut som jobbiga gympaövningar) när han är uttråkad, skicka små kärleks-sms trots att jag sitter precis bredvid, och massa små knasiga saker som betyder så otroligt mycket.

Jag vill bara att ni ska veta att han försöker.
Och kämpar.
Och ger allt och lite till.

Du bör veta;
att av de få som vet
har ingen skyllt någonting på dig.

Igår kom vi hem från Malmö, hungriga och trötta.
Men det var mysigt som attans och betydligt välbehövligt.

Tack för resan hjärtat!

Imorgon tar jag och Charlie tåget till Malmö.
Vi tänkte pulsa runt i snö och köpa julklappar!

Jag tror det kommer bli riktigt fint.

Sen stannar vi natten och tar en sista sväng i staden
innan vi åker hem till Karlshamn igen!

Jessica behövde motiv och vi ställde upp :)

Sitter i soffan med katten i knät
(som förövrigt börjat få komplex för sin mage haha).

I fredags hade Charlie spelning, som gick jättebra!
Igår var vi i studion hela dagen, på kvällen möblerade vi om vardagsrummet och satte ihop grillen vi fått av mams&paps. Idag har jag gått hem till mamma och färgat håret, sen åkte vi hem till mormor på farsdagsmiddag. Därefter plockade Lina upp mig och Challe för åka in till väggahallen en sväng. Nu är jag hemma igen, Charlie har varit duktig och städat hela lägenheten och diskat och allt! Nu väntar vi på hans pappa, farsdag är ju inte slut än! Det kommer bli en trevlig kväll.

Denna morgon sjunger han på svenska
jag ler och sjunger med ibland.
Men mest lyssnar jag.

Jag tror vi skriver något stort.

Varje dag med dig är underbar.

Helgen har varit lugn, och vi har mest sysselsatt oss med att göra ingenting.
Vilket behövs ibland. Speciellt när stressen och spänningarna börjar släppa.
För nu är allt är finare än innan. Bättre än innan. Öppnare än innan.
Vi bygger vidare, tar nya tag och jag tror vi gör det ganska bra.
För vi är ganska bra.
Vi två.
Tillsammans.
Och vi har börjat planera igen, vilket också känns bra. För det var längesen.
Jag älskar honom. Så mycket!

Jag har spenderat kvällen med mitt hjärta!
Vi har ätit köttbullar, tittat film, ätit piggelin och kramats en massa.
Ni vet, sånt fint man gör en oktoberdag när den ena är sjuk och den
andra är trött. Sen drack vi saft och spelade biljard med. Där han
påstår att jag vann (men jag vet att jag inte vunnit om han inte slagit
ner mina bollar också). Jag vann alltså inte, men han förlorade, haha.
Älskling <3

Jag - Jag kommer vinka av dig på perongen, vill du ha något på tåget?
Han - Nej.
Jag - Någon mat?
Han - Nej.
Jag - Något annat?

...

Han - Bara ett liv med dig när jag kommer tillbaka..