Beatrice Sandgren

Jag vet att det finns många åsikter från alla håll, och jag vet att jag inte borde stanna och att jag inte borde försvara och att jag inte borde göra massa saker som jag gör ändå, men det finns en anledning till alla dessa saker. Som faktiskt är den viktigaste: att jag älskar honom. Jag älskar honom så det gör ont i hela kroppen när han inte är nära.

Och ni ska veta hur han kämpar, för det kan vara lätt att glömma bort att vi är två personer. Han kämpar som bara den, och även om jag inte visar lika mycket nu som förr (av rädslan att komma för nära och förlora igen) så älskar jag honom fortfarande lika mycket som jag alltid gjort. Trots allt som hänt, trots detta jävulska halvår av skit, trots att jag tappat mig själv, trots att jag tappat många i min omgivning, trots allt, så gör jag faktiskt det. Och jag vill att ni ska förstå det.

Han kan väcka mig på morgonen med fina frukostar, börja dansa med mig mitt på stan, dra ut mig på äventyr mitt i natten bara för att han vill visa något, pausa filmer och brista ut i egenskrivna små melodier om hur mycket han älskar mig, ligga och hålla om mig hela natten när jag fryser, följa med mig till läskiga doktorer och hålla min hand under tiden, köpa mig ostbågar till mig i smyg trots att vi bara han 50kr kvar, göra små konstiga danser i köket (som mer ser ut som jobbiga gympaövningar) när han är uttråkad, skicka små kärleks-sms trots att jag sitter precis bredvid, och massa små knasiga saker som betyder så otroligt mycket.

Jag vill bara att ni ska veta att han försöker.
Och kämpar.
Och ger allt och lite till.