Beatrice Sandgren

Han - Vet du om att du har sovit bredvid mig inatt?
Jag - Haha dummer, det har jag ju inte.
Han- Jo, din pappa körde hit dig.
Jag - Va du larvar dig.
Han - Kanske, men du ligger i min säng just nu. Kom får du se!
Så gick vi in på hans rum, men jag såg inget ovanligt.
Han - Ser du inte på kudden?
Jag tittar förvirrat på honom, på kuddarna.
Jag - Nej..?
Han tar upp den ena kudden med svart fodral.
Han - Jag kunde inte somna utan dig, så jag tog tröjan du lånade och vände den ut och in, sen låg jag och kramade den hela natten. Den luktar du. Känn!

Han var så otroligt söt där han stod och höll kudden!
Jag fick tårar i ögonen och kastade mig runt halsen på honom.

Jag vet inte om jag räknar ner till min dödsdag eller en nystart, men
om mindre än en vecka vet jag att jag har en svar. Så jag känner väl
nu, mer än någonsin, att jag inte får glömma bort att andas.

Nära, så nära.
Min mage mot ditt ryggslut.

men jag kan inte skriva om lycka
när den bästa delen av mig saknas.

Det går inte.

Och så sa hon att hon gillade honom
(fast det var inte sant, hon älskade honom.)

Jag tror inte på mycket,
men jag tror på kärlek.




Du är det absolut finaste jag vet
och jag älskar dig!
Charlie <3

Idag firar vi fem månader, vilket är supermysigt! Tyvärr är jag 50 mil
från Charlie, men imorgon ska jag hem och pussa på honom lite!

När jag kommer runt huset med kuddar och dynor i famnen står han och drar i något svart.
- Ett tält! utbrister han när han ser att jag står och tittar på honom.
- Jag ser det, svarar jag.
- Jag tänkte vi kunde se film i tältet! Och sen när du kommer tillbaka från Karlstad kan vi åka iväg och tälta på riktigt. Jag vet en plats där min morbror brukade vara förr. Man kan bada och grilla med.
- Bara du och jag?
- Ja.
Han går in i förrådet.
- Och sen kan vi spela sånt här!
Han håller i något tennisliknande, fast med en liten grön boll och ett trä-racket.
- Men det kan jag inte, jag kommer bara missa.
- Nejdå!
Han går ut med racket i handen och jag följer efter.
- Är du med?
- Ska vi spela nu?
- Ja.
Han skjuter och jag träffar snett. Bollen hamnar på marken. Han suckar och tittar på mig.
- Äsch, det här var inte kul. Nu tittar vi film. Bäddar du?


För att det är de små sakerna han säger som är så fina och som gör att jag inte kan få nog av att vara med honom. Och när vi väl är ifrån varann blir vi socialt handikappade och jag kan inte sova, för plötsligt känns världen så tyst och ensam och det finns ingen att krypa intill och hålla om tills han säger "Nu blir det för varmt" så jag får backa lite och vänta tills han somnar, så jag åter kan krypa sådär alldeles för nära och snoosa i hans nacke.

- Var inte du nervös första gången vi träffades?
- Nej.
- Varför inte?
- Jag visste redan.

så otroligt fint,
ni kan inte förstå!

Charlie <3

Klart jag är rädd för att du åker
och inte kommer tillbaka till mig.
Men du ska ta chansen,
det tycker jag verkligen.

Jag kommer vara med dig,

hela vägen.

Jag spenderade gårdagen med min älskade Charlie,
honey you complete me!

Att säga hejdå idag var så otroligt jobbigt.
Men han har mig, trots allt, nära.
Sju dagar. Sju brev..


C, i love you!

Återigen
gick vi genom natten.
Och allt känns sådär
fruktansvärt fint
som det bara gör
när man går
hand i hand
med den man älskar.

Andas..