Beatrice Sandgren

du var inte där
och när jag låtsades röra vid ditt ansikte
skringrades det till vatten
och ljusreflexer över kudden
rummet hade redan
klätt om till en skogsglänta
där älvan satt
bakom sitt lilla gröna skrivbord
med utdragna lådor våta av dagg
hon hade förirrat sig in i bebodda trakter
och hetsad med gråt i ögonen
försökte hon
skriva sej hem igen i ett rasande tempo
bläckhornet fullt av blåbär låg omkullvräkt
ord och meningar
svävade och sprack kring hennes händer
som såpbubblor vinden fångat
och satt tänderna i

av Bruno K. Öijer