Ännu en morgon..

Det finns saker i luften som tar på krafterna. Har märkt under de
senaste dagarna hur slutkörda vi faktiskt är. Trodde inte det som
sliter i oss skulle sätta sig så pass hårt på psyket, men jag hade fel.
Och flera veckors sömnsvårigheter gör inte heller saken bättre.

Men vi vandrar tillsammans, tar en dag i taget.
Man kan inte göra med än så.


Jag älskar dig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0