Henry Bronett

Och när det äntligen blivit tyst
då ögonen slutligen faller samman
och kroppen ger sig
hör jag hjärtat viska
viska om tusen möjligheter
och om närhet

jag andas utan tvekan
låter det röra mig
äntligen sårbar
hör jag min kärlek
hur gränslös den är
för dig

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0