Henry Bronett
Och när det äntligen blivit tyst
då ögonen slutligen faller samman
och kroppen ger sig
hör jag hjärtat viska
viska om tusen möjligheter
och om närhet
jag andas utan tvekan
låter det röra mig
äntligen sårbar
hör jag min kärlek
hur gränslös den är
för dig
då ögonen slutligen faller samman
och kroppen ger sig
hör jag hjärtat viska
viska om tusen möjligheter
och om närhet
jag andas utan tvekan
låter det röra mig
äntligen sårbar
hör jag min kärlek
hur gränslös den är
för dig
Kommentarer
Trackback