Tvåtusen-nio

Trots många nergångar får man inte glömma årets fina uppgångar!

Jag hade (trots ett brustet hjärta) en fin start på året: Två av mina flickor satt hemma hos mig, tröstade och drack te trots mörka kvällar och mitt eviga "varför skriver han aldrig tillbaka?"-pratande.

Jag träffade någon som fick mig att inse att alla människor som kommer in i ens liv inte kommer för att stanna. Vissa ska bara stanna till, hjälpa dig på vägen och sedan ge sig vidare. Medan andra håller sig fast, för deras syfte är att alltid finnas och stötta dig lite grann i både med- och motgång. Kanske för att din uppgift är att göra detsamma i deras.

Det blev februari och jag stod ansikte mot ansikte med kärleken!

Våren gick så snabbt, vi hade frukt-kalas i parken, (fick fågelbajs på ryggen), skrattade, la alla pengar på skor&sallader&baguetter och sjöng. Vi sjöng en himmlans massa.

Sommaren varade i en evighet, kanske för att alla dagar&nätter flöt ihop till en. Jag minns inte om vi sov, någonsin. Jag minns bara långa bilfärder, massa glassätande, gitarrspel, folkmassor, fester, långa samtal på taket, piren, att jag flyttade in på någonannans rum & inte kom ut förens hösten kom krypandes.

Då flyttade två andra underbara flickor in hos mig över en helg. Jag har nog aldrig känt mig så hemma som då! De visste vad som fick sägs, vi visste vad som skulle göras, och allting var bara perfekt!

Att snön kom, I MÄNGDER(!) är definitivt värt att nämnas samt att en katt gör söta tassavtryck i den!

Och små överraskningar! Som egenskrivna låtar, om oss, mig. Eller underbara frukostar med tända ljus och tomtebloss.

Och promenader, med en som förstår, gör mina axlar lite lättare. Upp för trappor i skogen, ner för backar med äppelkorgar.



Fint fint fin!

Kommentarer
Postat av: emma

så vackert.

2009-12-31 @ 13:17:17
URL: http://spacebetween.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0