Jag lever, fast inte här.

Jag har dåligt samvete för en glömd dag, samtidigt som blandade tankar svävar runt. Fast jag tror inte att det ska vara några problem, för snart är det ny vecka. Och snart ska vi vara trevliga och dricka kaffe och äta kakor, kanske pussas lite grann. Sen inatt sover vi ute och drömmer oss bort. Det kan bli riktigt fint tror jag!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0